WT var precis lika häftigt som jag hade tänkt mej! september 30, 2011

Jag, Jessica, Jonna o Joski flög till Manchester på onsdag där vi hade hyrt en bil i förväg, som inte fanns 😮 Joski hade bokat o betalt, fått bokningsnummer o bekräftelse. Men, det fanns ingen sån firma på flygplatsen…sist o slutligen hyrde vi då en annan från Avis, thanks Mandy. Väl hemma kom det fram att det var Hertz vi hyrt den första av (via en agency), Hertz kände inte igen sitt eget bokningsnummer…
Vi bodde i Penrith på ett litet sött B&B, som ägdes av Allan o Moira. Trevligt o pittoreskt, sen fick man ta att det inte alltid kom varmt vatten i duschen + att toaletten behövde omruskas o övertalas ganska länge ibland för o spola…

En orkan hade blåst iväg med grandstandets tak + en massa utställares tält i början av veckan, samt ösregnat så området var ganska lerigt redan när vi kom på torsdagen.
To o fre var kval till semifinalen, lö semifinal o sö final. Från varje fält kvalade sej dom 7 bästa var dag till semifinal.

På torsdagen var det ganska fint väder, och vi bytte fält (3st) beroende på vem vi ville se. Kevin o Mirk gjorde en bra runda (själv var han inte riktigt nöjd) med en perfekt delning ala Kevin!

Fredagen ösregnade det nästan hela dagen, nya paraplyer + regnkläder inhandlade.
Dewi Tweed var häftig men skulle inte vilja köra honom själv… Aled Owens Roy gillar jag verkligen, Meirion Jones Joe var fin, Alan Jones Bet såg ut som en ung väldigt ”på” hund men det kom fram att hon var ca 8, Becka var helt otrolig, harmar mej över att jag inte såg Bobby köra, Tom Lawrensons Clyde gillade jag också, Michael Gallagher o Cap var fina, sen var Nigel Watkins bruna hund häftig (Joe, Jim..?) han fick verkligen stå på bromsen hela tiden, Denis Birchall? (liten man med rött skägg) var rolig, han skrek viftade o härjade men hunden var helt cool, det var nog bara hans stil för han klappade om hunden o var hur glad som helst iaf + flera andra fina som jag inte nu minns. Karin Mattson kom tyvärr inte med tillsemifinalen, Jo-Agnar kom med med Tika, Jaran Knive misslyckades redan på kvalbanan, han svor högt redan vid missad andra grind sen ännu högre vid nästa miss (kanske delningen). Maico är fin o Jaran skicklig, men man önskar ju nog att nån av the good guys skall vinna… Av finnarna hade Severi gjort en fin runda med Rokka, 188p men tyvärr på en bana som det var mest duktiga på, så han kom inte heller med i semifinalen.

 

 

 

 

 

 

 

Lördag. Semifinalen gick på fält 1, framför grandstanden utan tak som vi hade biljetter till. Kommer inte ihåg något annat än att jag började gråta när Mirk kom med fårena mot Kevin i framdrivningen, han är så otroligt lik Rhy till både utsende o stil. Det blev några missar men såg fint ut iaf.
Dessa får är ju helt annorlunda än trögisarna vi har i Finland. Dom var känsliga, hittade hunden rätt tempo o tryckte lagom så gick det bra, saknades tryck stannade dom o åt genast för att spritta iväg om hunden var för nära. Dom erfarna handlerna höll hundarna långt borta, la även märke till att fårena svängde lätt med små flankeringar. Insåg nu vad Kevin menar med att det är handlerna som kan fårena som vinner dessa stora tävlingar.

Söndag.Finalen med dubbelhämt o international shedding var en riktig rysare. Kan inte förstå hur hundarna helt enkelt ens hittar fårena, samt hur fint dom tar sina kommandon på dessa avstånd. Förarna har ingen aning om var hunden är vid flera tillfällen, det gäller o försöka se fåren o deras riktningar.

Kevin startade först eftersom han kom med som nr 16 av dom 42 från semifinalen. Han gillade inte detta, sa att han bara måste lita på hunden. Vid första hämtet rörde sej fårena till höger, Kevin trodde att Mirk slagit över o visslade vänster, Mirk tog detta men eftersom han varit på rätt ställe från början så hamnade han nu framför fårena 😦 Han tappade massor av poäng där. men fortsatte som om inget hade hänt. Andra hämtet irrade Mirk bort sej på ett 50ha fält bakom, dök upp från fel håll bakom en dunge men kom bra med fårena till slut. Resten av banan var helt ok, beundransvärt är hur Kevin kämpade ända till slut även om han måste ha blivit jättebesiken efter missarna. Efter infållningen (som inte var lätt) ler han o klappar hunden samt lyfter på kepsen åt publiken, inga svordomar eller sura mina här 🙂 Dom slutade på delad 6:e plats
Sen blev det många fina rundor, samt några mindre bra, ända tills James McGee o Beccas tur. Detta var det finaste jag sett, vilken hund, vilken handler, vilket samarbete ❤
Fina hämt, snäva svängar vid grindarna, lugn noggrann sortering. Vid fållan var det så tyst så man kunde höra en knappnål falla, fårena var svåra o fålla in. Dom var känsliga men utmanade ändå hunden. Becca var otrolig, fångade in dom ett par gånger när dom försökte bryta sej ut…höll sin sida o tryckte lagom eller gav rum när det behövdes…vid detta skede grät jag redan, till slut gick dom in o publiken exploderade o hela vårat gäng grät, skrattade, visslade o skrek. Helt härligt 🙂

Hela resan var super;

– sol, regn, massor av lera
– nya regnkläder, illgul jättestor fordrad regnjacka som det står Customer service officer på ryggen
– mysiga kvällar på ”våran” pub
– pizza o tapas
– ett världens vackraste ställe
– massor med fina hundar o handlers
– massor med hem o tugga på, tankar alltså
– shopping, fleece visselpipor mm
– slott/fängelse
– god öl o sider
– köra på fel sida av vägen
– träffa nya o gamla vänner från andra länder
– gå vilse då bussen släppte av mej på fel ställe in the middle of nowhere utan hus el.dyl i sikte
– Norman som räddade mej
James McGee o Becca gjorde att resan var värt varenda penny, tack alla inblandade för en oförglömlig resa!
Nu skall jag fortsätta och planera in nästa vårs enmånads resa till Wales 🙂

Trippel, dubbel, enkel o 73p september 5, 2011

På lördagen vallningstävling hos Klossners i Somero, SPKY (vallhundsföreningens). Fårena var små bagglamm, av rasen Ålandsfår.
Sin hade startnummer 4. När jag såg hur hundarna innan mej hade problem med att få dom o röra sej…började jag bli nervös, hur ska lilla Sin få dom nånstans som bara smyger o aldrig rusar eller biter fast det skulle behövas… Jessica har fotat med digikameran, önskar vi hade råd o köpa en riktig kamera, till dess får man hålla till godo med digi- o mobilkamera.

Lammena var uppställda bakom framdrivningsgrinden så Sin såg dom inte alls, skickade vänster så hon inte skulle bli för vid, hon såg dom vid halva bågen o tog ut fint. Hon stannade litet för tidigt (kl 11), gav ett till vän som hon tog, varefter lammena drog åt höger. Argh, att jag aldrig kan lita på att hon känner draget så bra :o/
Nå ja, vi fick dom rakt till stolpen efter diverse korrigeringar. Det gick trögt, men vi prickade grindarna o hon fick dom till halva crossen, sen tog hon inte höger och fårena vände mot mej. Lämnade stolpen då hon bara följde efter dom o inte efter flera höger fick nån respons alls. När jag var närmare tog hon höger o puttade tillbaks dom till mitten av crossen, resten av fösningen ok. Delningen gick på ett huj, blev helt förvånad då jag ställt in mej på cirkus. Sen till fållan, lammena var precis på väg in i fållan när jag dabbade mej IGEN. Hade min nya Hägglundstav som är litet för lång, skulle korrigera greppet och tog instiktivt hjälp av den andra handen, tappade då repet…så då blev det disk IGEN pga av mej 😦
Var ändå litet nöjd med att Sin var den ända som själv klarade av att fråndriva ensam utan att bita, en till gjorde det men då gick föraren med. Sen var det kul att delningen gick så bra 🙂

På hemvägen stannade vi hos fårena. Jessica höll fårena, skickade Rhy till höger genom o viska away. Han gick jättefint o ganska lugnt, höll koll på fårena hela tiden och höll bra avstånd. Balanserade upp dom bra till mej nu, gjorde om det några gånger o det var fint 🙂 Vet ej om det berodde på att höger är bättre eller för att Jessica härjade med en käpp åt fårena…pudeln Marlo var inte till så stor hjälp 😉

Söndagmorgon SBCAK:s (BC o Kelpieföreningen) tävling på samma ställe. Nu hade vi små tacklamm.
Lammena ännu mer till sidan om framdrivningsgrindarna idag, det blev en riktig sned framdrivning. Skickade vänster igen, stannade litet kort men nu lät jag henne lyfta där. Hon kom ganska snabbt med dom, ville ha henne till höger för o få dom till grindarna. Men Sin pendlar helt vilt, tar inte höger eller ligg, skriker SIIIIN, HEEEJ, ingen reaktion 😮 MEN lammena o Sin kommer fint genom grindarna o spikrakt mot mej 🙂

Vid stolpen blir det stopp, ett lamm står på mina tår…Sin får loss dom och lyckas på något sätt få dom halva första benet, sen rör dom sej inte. Flankerar henne från o till och hon lyckas alltid flytta ETT lamm i taget, sen överflankerar hon o vänder dom mot mej. Lämnar stolpen igen för o hjälpa till. Vi prickar alla grindar o hämtar tillbaka en liten tjej som inte ville vara med. Fållan först, dom stannar en gång men sen fint in. Delningen snabb igen, rymmartjejen försöker bryta sej loss men Sin håller henne jättefint.
Det kändes inte bra alls, bryr mej inte om att poängen rök, hade velat köra från stolpen och det kändes helt hemskt när hon helt enkelt inte orkade flytta dom ,stackars Sin. Hörde att lammena inte blivit vallade i små grupper innan, Fick efteråt höra att vi iaf fått 73p och underligt nog vann.
Sen körde vi iväg med rasans fart mot Janakkala, hade anmält mej till agilitytävlingar med Grim o Pray. Har ju inte tränat annat än vallning så förväntningarna var ju inte så höga 😉
Otroligt nog så vann Pray hoppbanan, Grim blev tvåa, första agilitybanan vann Grim o Pray tvåa, lät Pray stå över sista banan då hon gått så bra efter att hon varit så konstig en lång tid. Grim vann även sista agilitbanan 🙂 Just ja, Pray blev nu HoppCH 🙂

Bilden under på Pray är från Kotka för ett par veckor sedan.